En uppgift som att sätta samman en lista över de bästa albumen för 2000-talet är nästintill en omöjlighet av uppenbara skäl. Att dessutom göra en lista som du kan stå för utan att glömma bort något album, rättfärdiga dess verk för dig själv och jämföra placeringarna med resterande skivor är inget ja vill behöva göra igen. Iallfall inte de närmaste tio åren…
För mig var det en omöjlighet att jämföra exempelvis Jay-Z’s Blueprint jämfört med Busdrivers ”Temporary Forever”. Istället har jag valt att låta min lista fokusera på alternativa rappare som släppt skivor som växt för varje gång jag lyssnat på skivan och där dessutom majoriteten av låtarna i min mening är väldigt bra!
10. Pigeon John – Is Dating Your Sister (Basement Records, 2003)
Pigeon John är Los Angeles-rapparen som dessutom har en gåv att ta ton när det behövs. Skivan ”Is Dating Your Sister” är ett verk som reflekterar hur han lever sitt liv utan att han får berättandet att bli pasé. Skivan gästas dessutom av Abstract Rude, Myka 9 och Murs.
09. Busdriver – Temporary Forever (Temporary Whatever, 2002)
Som 15-åring debuterade Busdriver på open-mic kvällar på Good Life Cafe, året var 1993 och 9 år senare släpptes hans tredje studioalbum ”Temporary Forever”. En skiva där den snabbkäftade Regan Farquhar likt den vita kaninen tar med dig på en resa in i en ständigt tempoväxlande, mörk humoristisk saga. Med en unik ljudbild till stor del signerad Daddy Kev).
08. Sage Francis – Personal Journals (Strange Famous, 2002)
Ett debutalbumen från en otroligt begåvade textförfattare. Dessutom det bästa album som släppts på det alternativa skivbolaget Anticon där kvalitén förr i tiden var enormt hög. Bortsett ifrån att ha ett väldigt ståtligt skägg så ser jag Sage Francis som en gav den oberoende hiphopen ett upplyft och som dessutom slog sönder trofén (som han vann i battletävlingen scribble jam) på scenen. Inga gimmicks!
07. Jaylib – Champion Sound (Stones Throw Records, 2003)
Jaylib är det ganska oväntade samarbetet mellan två av 90-talets mest inflytelserika producenter, Madlib och J Dilla (RIP). Ett skiva där de turas om att rappa över varandras produktioner och får dessutom med sig gäster som Quasimoto, Guilty Simpson, Percee P, Frank N Dank, och Talib Kewli. Redan en klassiker i skivsamlingen!
06. The Grouch & Eligh – No More Greener Grasses (Legendary Music, 2003)
Två av Living Legends främsta lyricister producerar helt själva debutalbumet fullspäckat med varierande teman, ett sound influrerat av ”The Bay Area” och ett flow som du aldrig riktigt behöver få grepp om. För mig för de tankarna till en evolution av Outkast!
05. Myka 9 – 1969 (2009, Fake Four)
Microphone Mike mer känd som Myka 9 från legendariska NWA är för mig en av de mest underskattade rapparna på västkusten. Eller okej, nu slank det in en liten överdrift men i själva verket har Myka 9 själv sagt att han spökskrivit flera låtar från NWA’s debutalbum ”N.W.A and the Posse”. Skivan beskrivs enklast med citatet från artisten själv: “My rhymes take the direction of a jazz trumpet or sax solo, like Miles or Trane, if I was to rhyme in the same meter as those notes . . . that’s my concept.”
04. R.A The Rugged Man – Die Rugged Man Die (Nature Sounds, 2004)
Det tog väldigt länge att färdigställa debutskivan från R.A Thornburn som gästas av Ayatollah, Killah Priest och Masta Killa. Med hjälp av sin bokstavligen opolerade stil och image skapar RA en skiva där inga ämnen är för känsliga och där ordet breathcontrol får en helt ny mening. RA var en opolerad diamant som putsats i ett decenium.
03. El-P – I’ll sleep when you’re dead (Definitive Jux, 2007)
Dystopiska industribeats signerade Company Flow och Definitve Jux grundare El Producto. Kanske inte en skiva som passar den ordinära hiphopälskaren men en producenten och rapparen beskriven den bäst själv som ett psykadeliskt Boogie Down Productions-äventyr.
02. Madvillain – Madvillainy (Stones Throw Records, 2004)
Madlib är tillbaka på listan och om du undrar varför så ta bara en titt på den ambivalenta producentens resume på skivbolaget Stones Throws hemsida. Tillsammans med mannen med järnmasken, MF DOOM skapas hiphop med opolerade jazz-samplingar och ett väldigt dekadent sväng! Ibland tar jag ner detta mästerverk som sitter uppgängd på min vägg och för att träda in i dimman. Varning, att lyssna för mycket på detta projekt kan göra dig rökskadad!
01. Aesop Rock – Labor Days (Definitive Jux, 2001)
Definitivt ingen favorit när det kommer till gästinhopp på andra personers album men när det kommer till hans egna studioalbum så har Aesop Rock aldig släppt ett dåligt album. Förstaplatsen på listan skulle lika gärna kunnat gått till hans album ”Float” men eftersom den till större delen spelats in under 90-talet så blev valet väldigt lite enklare.”All I ever wanted was to pick apart the day,put the pieces back together my way.”
10. Jedi Mind Tricks – Violent By Design (2000, Superegular Recordings)
9. Josh Martinez – Midriff Music (2004, Twentyfour:Seven Records)
8. J-Live – All of the Above (2002, Coup d’État)
7. Illogic – Got Lyrics (2002, Weightless Recordings)
6. Jay-Z – The Blueprint (2001, Roc-A-Fella Records)
5. J-Zone – A Bottle of Whup-Ass (2000, Old Maid Entertainment)
4. Non Phixion – The Future Is Now (2002, Uncle Howie Records)
3. Cannibal Ox – The Cold Vein (2001, Def Jux)
2. Sage Francis2. Non-Prophets – Hope (2003, Lex)
1. Madvillain – Madvillainy (2004, Stones Throw Records)
Snart är nollnolltalet slut, det samma gäller Come Clean-sagan. Efter att i flera år jobbat på och sänt radio är det dags för oss alla att gå vidare i livet och hitta nya utmaningar. Det har varit lärorika år fyllda av massa fet hiphop, spännande möten, djupodlade intervjuer och stora garv.
Tack till alla som på något sätt hjälpt programmet eller på något vis visat intresse och lyssnat. Big up! /Come Clean Crew
Arefeh Behbakht, Rough Lynx, Gerock, Vanessa Liftig, Michael Öhrnberg, Whoa-Ola, Kids on DMT, Rewind, Promoe, Emlia Melgar, DJ YS, Kapten Röd, Rigo (Infinite Mass), Emrik Larsson, Zacke, Ametist Azordegan, Prosperous, André (Shelta), DJ Jeppe Skogsbär Brotha Fred, Dynamo414, Mofeta, Cissi (Eat My Ears), Dj Jaystar Seven, Parham, Obnoxius, DJ Mean Sista, Porter, Streetfashion.se, Håkan Grissler, Andrea Marciasini, Victoria Tomic, Middlesex, Mattias Ferm, Sober, Marimba Roney, Gubb, Rico Won, DJ East, Antonio Bastias (JFTR), Beat-Anders, GangstaSebbe, Aggro SVU-Niklas, Andreas Josefsson, Jake (PTNC), Richard Agaeus, Anton Kristiansson.
Nu på fredag tar vi temperaturen på Sveriges radioklimat. Hur ser egentligen hiphop-journalistiken ut i etern och genom frekvenserna? Fyller hiphop i radion någon funktion idag när alla på ett enkelt sätt kan ta del av musiken genom datorer och bredband? Har webbradion gjort klimatet bättre eller är det fortfarande de redan etablerade medierna som regerar kvalitets- och kunskapsmässigt? Vilka radiostationerna bör man hålla koll på utöver Come Clean och har ett litet undergroundprogram som vårt någon plats och chans i dagens hårda mediaklimat? Det är några frågor som Come Clean kommer reda ut under de 2 timmarna som vi sänder live från Studenteras Hus på Götabergsgatan.
Vi kommer också prata med Emilia Melgar som sänder studentradioprogrammet Urban i Uppsala med sin kollega Kid Colt. Här kommer vi säkerligen hitta en liknande identitet. Hur känns det att sända ideell radio och arbeta med nollbudget och ändå lyckas få ihop solida hiphopprogram vecka ut vecka in? Hur hittar man motivation och vad finns det för motiv till varför man gör det?
Army of the Pharaohs skapades av Vinnie Paz från Jedi Mind Tricks 1998, de släppte en 12″ samma år vid namn The Five Perfect Exertion. Vid denna tiden bestod A.O.T.P. utöver Vinnie Paz av Chief Kamachi, Esoteric, Virtuoso och Bahamadia. När Jedi Mind Tricks karriär tog fart blev det ganska tyst om gruppen och först 2005 började det talas om dem på allvar igen. Med en förändrad uppställning började ett album att jobbas fram. Bahamadia, Virtuose medverkar inte på albumet men i stället hade Celph Titles, Apathy, Reef the Lost Cause & Outerspace plockats in. Första singeln, den 9 verser och 6 minuter långa Battle Cry (med en sampling som Ison & Fille kört på några år tidigare) satte tonen för albumet The Torture Papers och gav alla medlemmarna en chans att visa upp sig.
Sedan ett år tilbaka har rapparen Drake skapat en enorm upphausning genom sina årliga mixtapes (men kanske främst genom det relativt nyfunna samarbetet med Lil Wayne). Vi på Come Clean vet dock sedan gammalt att det finns fler talangfulla guldkorn på den kanadensiska himlen. På fredag tar vi därför tillfället i akt att tillsammans med Lisa Wrangborg gå ner på djup i landets hiphopkultur. Lisa var i början av året i Vancouver och delar i kvällens program med sig av några av skatterna från undergroundscenen i Kanada. Om du inte redan känner till artister som Buck 65, Swollen Members, Ghettosocks, K-Os, Josh Martinez, Saukrates, Sixtoo och Sweatshop Union (för att bara nämna några få) så finns det ingen anledning att inte bredda ditt musikaliska spektrum ytterligare. Som vi sagt ett fåtal gånger tidigare är tidpunkten för eventet 19:00 – 21:00 och frekvensen 103,1 Mhz (streamas via 
Sean Daley och Nick Carter ingår vanligtvis i grupperna Atmosphere respektive Living Legends och har blivit ikoner för den alternativa hiphopscenen som började ta form under slutet av 90-talet. Under aliasen Slug och Murs har de tillsammans och med de egna grupperna turnerat runt större delarna av världen. De har använt sig av sociala medier, limiterade släpp och oväntade samarbeten för att nå statusen som två av de hårdast arbetande rapparna i vår tid. Under 2002 släppte Slug och Murs den första skivan ur Felt-serien. Debuten Felt: A Tribute to Christina Ricci är producerad av Murs kollega The Grouch och var ett lekfullt projekt som uppkom i form av ett vad mellan de båda rapparna för att se vem som kunde ligga med Christina Ricci först.
producerades av Slugs andra hälft Ant från Atmosphere.
1996 startade Chris Manak mer känd under namnet Peanut Butter Wolf skivbolaget Stones Throw Records. Det var något han funderat på i över 10 års tid. Det första släppet var My World Premiere, tillsammans med rapparen Charizma. De var tillsammans en duo som jobbat ihop sedan 1989 och spelade in ett helt album för skivbolaget Hollywood Basics. Skivan blev emellertid aldrig släppt och Charizma blev mycket tragiskt mördad 1993 och fick dessvärre aldrig se hur han var med och skappade ett av de mest intressanta skivbolagen i världen.
